Därför är det värt att kunna
Varför det behövs
Blicken söker substantiven, och kvantifierarna passerar obemärkt. Ändå är det *flera*, *endast* och *alla* som avgör hur brett ett alternativ faktiskt påstår.
Kärnidén
Begränsare styr hur starkt ett påstående är. Alla är starkare än de flesta, som är starkare än några. Endast utesluter andra möjligheter. Ofta är inte alltid. Vid detaljfrågor kan ett enda sådant ord avgöra hela alternativet.
Arbetsmetod
Ta fram den minsta passage som bär svaret och läs den sedan en gång till, bara efter begränsarna – *alla*, *de flesta*, *några*, *endast*, *ofta*, *aldrig*. Jämför dem post för post med alternativets. Ett avvikande sådant ord räcker för att fälla alternativet.
Exempel
Text: ”I flera av studierna sågs en liten förbättring.” Alternativ: ”Alla studier visade tydlig förbättring.”
- ”Flera” har blivit ”alla”.
- ”Liten” har blivit ”tydlig”.
- Alternativet förstärker alltså texten på två punkter och är inte belagt.
Vanligt fel
Att läsa efter huvudsubstantiven och missa kvantifierare och gradord som förändrar påståendets räckvidd.
Snabbare på provet
Snabbare på högskoleprovet
Läs den relevanta meningen två gånger: en gång för innehållet och en gång bara för kvantifierarna. Den andra genomläsningen tar ett par sekunder och fäller ofta två alternativ.
På provet
Så använder du det på högskoleprovet
Minnet bevarar innehållet men sällan kvantifieraren. Gå tillbaka till meningen och läs om texten sa *flera* eller *alla* innan du bestämmer dig.
Testa dig själv
Texten säger ”ibland leder metoden till lägre kostnader”. Vilket ord kan inte bytas in utan att påståendet förstärks?
Visa svaret
Rätt svar: B — alltid. ”Alltid” gör ett sporadiskt påstående absolut och går längre än texten.